Ligger här i sängen hemma i Fliseryd och har inget vettigt för mig, att sms:a med Jocke som befinner sig tiotals mil bort är väl de enda. Han åkte i torsdags natt/morgon och kommer inte hem fören på onsdag kväll. Det känns verkligen som en evighet, men sålänge man får tiden att gå så går de ganska bra. Men som nu när man ligger själv i sängen och bara tänker på honom, då går de mindre bra. Var tvungen att gråta lite “sakna-honom-alldeles-för-mycket-och-är-så-ensam-tårar” förut, och efter så kändes det genast mycket bättre. Fan vad känslig man ska bli när man ska ha den såkallade veckan. Märks ju flera dagar innan att helvetet snart ska braka loss. Han måste verkligen längta hem när han vet att de brakar loss samma dag, men som tur är, är det ju bara ett par dagar på året!
Jag känner att jag inte gjort ett skit på det här sommarlovet, har bara jobbat och sagt hejdå till alla andra som åkt på semester känns det som. Mamma & Pappa har precis varit i Göteborg och imorgon åker dom till Kinnekulle eller vad de heter. Ha så kul och tänk inte på mig som får vara hemma alldeles alldeles själv. (Nu kom jag-är-så-ensam-tankarna igen hah) Nu ska jag nog försöka hitta mig en annan underhållning här på internet men sist vill jag ge en tanke till familj & vänner som miste en son, en lillebror, en vän……
Vila i Frid Filip Johansson! <3
Godnatt
0 kommentarer:
Skicka en kommentar